131007.

 
Att vakna varje morgon och känna den frustrationen jag känner förtjänar inte någon. Varför vänder det aldrig, är det inte min tur snart? Jag går ständig och funderar, det gör ont i hjärtat och besvikelsen ligger som en dimma dag ut och dag in.  Om jag gör något som verkligen gör mig glad, så håller det sig undan för stunden.
Men det gnager snart sönder mig.
 
 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback