Sitter ner mosad i soffan, en rastlös själ. Det händer dåligt med spännande grejer, nästan så illa att jag skulle kunna hitta på med bus på egen hand.  Jag är av den person att det ska hända nåt hela tiden, annars blir jag som sagt rastlös och svår triggad.

Planer på tokigheter under helgen finns, men först ett besök i Karlstad med M och I. Tänkte besöka IKEA, alltid lika kul att gå in där, kommer ut helt "tompengpung" men är oftast nöjd ändå.

♥ A little bird told me..

Vaknat på helt fel sida, och humöret är för taskigt. Men vad gör det, endast dammtussar gör mig sällskap och dom tål nog att höra en stygg ramsa. Packar för full, och jag skojar verkligen inte, så jävla tråkigt.
Men jag antar att det känns bra när jag är klar och har vant mig vid det nya.

Lever fortfarande, trots att jag själv trodde att jag skulle dö för ett tag. Dagarna känns ljusare, och synen på livet har ändrats enormt. Går man igenom jobbiga saker och på något vis kommer ur det hela med ett leende på läpparna, då vet man att det bara blir bättre. Man lär av livet och blir starkare med tiden.

Jag är på banan igen, nu ska bara kropp och själ få läka sig frisk och kry. Det kan ta tid, men jag vet att det blir bra....

Denna vecka kommer bli ett djupt sår i min lilla själ, och följa mig i livet.
Att stå där helt förvirrad och inte ha en aning, det är så orättvist. Livet är orättvist! Men jag vet att ja är stark nog, livet har testat mina gränser förut. Men varför såhär, och just nu?

Jag har inget intresse av att blogga längre. Det går bara trögt och blir bara en massa konstiga meningar utan betydelse. I det stora hela är intresset för att skriva ganska lojt nu, vilket det sällan brukar va.
Men självklart kommer jag inte ge upp min blogg, den har stor betydelse för mig, och framför allt så finns massor av minnen samlade just här.