I bland eller ganska ofta får jag en mystisk känsla i kroppen. Oftast när det är som jobbigast att tacka verkligheten och allt vad den har att erbjuda.

Det bubblar av ilska under skinnet, samtidigt som jag inte kan få ut ett ljud. Egentligen skulle jag bara vilja skrika dig rakt i ansiktet, förklara hur mycket jag avskyr ditt sätt att agera.

Din syn på folk runt om dig får mig att vilja spy, att man kan få tycka så illa om annat liv. Har du någonsin funderat på hur folk ser på dig?

 

Du är absolut inget att se upp till, jag vill aldrig bli som dig!