Precis som rubriken säger så har vi idag startat på valpkurs. Skit roligt om man får uttrycka sig så. Väldigt intressant att se hur man själv kan påverka hundens fokus med en liten godisbit eller leksak.

Trots att lillprinsen är lite rädd av sig så kunde han koppla bort allt runt om för att fokusera på mig och godiset jag hade i fickan. Riktigt nöjd med dagen och det ska tränas tränas och tränas.

I övrigt har jag inte gjort så mycket mer idag, sovit middag i ca 3 timmar för sömnen fattas verkligen.

Och den är väl inte bättre idag med tanke på att äckeltandläkaren väntar 10.50 i morgon.

 

 

Orkeslös, trött och en gnutta le idag. När klockan ringde i morse hade jag verkligen ingen lust att gå upp. De tre första gångerna hade jag inte ens hört att det ringt.

Regnar och blåser pissigt kallt, så jag har tagit fram vinterjackan. Burrr!

 

Plockar kläder, tvättar, viker och tvätten tar ALDRIG slut. Diskbänken är alltid full av dret och soffbordet ska vi inte ens prata om. Tror jag ska kosta på en hemsamarit snart. Sladdar till en förbannelse som Mario gärna skulle vilja sätta tänderna i. Kisspölar lite här och var om man råkar släppa ögonen för ett par sekunder. En bajskorv under bordet om han får lust med det. Tuggben och leksaker som man snubblar på, är han vaken är det han själv som är snubbeltråden. Försöka fixa hundvakt mellan jobbpassen, för liten ska inte va ensam än. Upp på morgon rasta hund, pencelin och ögondroppar. Jobba. Äta. Skita. Va tillgänglig för allmänheten dygnet runt. Försöka hinna med en dusch. Mat. Sömn. Handla. Läsa historia. springa mellan ams och maith. Fylla kassakort. Komma ihåg försäkringskassan. söka jobb som man inte vill ha. Osv.

Skulle behöva en gnutta energi,känns som att jag förfaller som människa och glömmer bort att jag fortfarande behöver en social förbindelse med omvärlden.

 

 

 

 

Att slitas mellan mig själv och andra tär på krafterna. Det är en enda stor röra av lögner, och ingen utav er förstår. Det är lättare för mig som finns någonstans mitt i mellan som en vägg att bolla mot att uppfatta att mycket av det som sägs är ren och skär lögn. Ena säger si andra så och i slutet blir det nåt helt annat.

Jag ligger mellan två val. Det är för er som läser kanske ganska enkelt, men nej det är mer komplicerat än så det är inte bara bara trots att jag många gånger önskat det.

Att inte veta vilka man kan säga vad till får mig att inte säga nåt och det är väl egentligen det bästa.

 

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så.

 

 

 

Ska nog känna mig lyckligt lottad som har dessa fina pojkar hemma. ♥

 

.