Onsdagkväll.. Mario ligger som en boll på mina fötter. Mycket medveten om att jag ska jobba i morgon tänker jag. Och det gillar han inte, men jag måste säga att det är skönt. Hur det än är så betyder mario allt, men timmarna som jag kommer undan är underbara. Man samlar ny kraft, vilket jag inte hinner så ofta. För jag vill samtidigt inte att han ska va själv om det inte behövs.

 

Dags att fixa sig för natten och inta ryggläge. En massa bra skit på tvn idag!

 

 

Tomt, tomt och åter tomt...

 

 

 

Jag vill och kan va så mycket mer än vad jag är, och det hatar jag mig själv för. Det är fel person som får ut för hur jag uppför mig, och då hatar jag mig själv åter igen.

Men jag vet vad jag behöver, och det är dig. Mycket av dig som jag förälskade mig i och inte det som är nu, för det är nåt som inte är som det ska och jag kan inte på laga allt på egen hand.

Du är allt jag någonsin kommer att kämpa för, du är min och det dyrbaraste jag har. Utan dig hade jag nog gått vilse. Det hoppas jag att du förstår hur svår och jobbig jag än kan va!

 

Jag älskar dig!