Ärlighet, kärlek, respekt!
2012-08-30 Någonstans måste jag kunna få utlopp för mina känslor, rensa mitt inre, skrika, gråta men framför allt få skriva utan att något hindrar mig. Jag är inget annat än en människa. Ibland så kommer verkligeheten ikapp.
Då man har svårt att förklara hur det känns och vad man tänker , då blir allt mycket lättare med penna och papper.
Jag tycker inte mindre om folk bara för att jag har en dålig dag, men jag kanske ger fel personer utlopp för vad som finns längre in. Sånt som gror sig större och större. 
Half a heart of love.
Sakta men säkert sänker du ner mig i den nivå jag aldrig skulle finna mig i igen. Dit ner där självsäkerheten sviker och själen saknar ro. Magkänslan säger mig att det kan bli en repris!
Jag kan inget annat än böna och be, för dit vill jag aldrig mer.
