Det var någon som sa - Du är aldrig ensam.  Men varför känner man så ibland då? Ett intressant samtal med E fick mig att fundera så att hjärnkontoret gick varmt förut. Tror inte jag blev ett dugg klokare egentligen. Men jag kom fram till att jag inte har samma värderingar som vissa andra.
Det finns många som inte kan umgås med X för att X är illa omtyckt av Z som i sin tur har lite bättre status och anses va en bättre person. Fast egentligen är det X som är den ädle utav dom. Ni fattar va? Sånt här gör mig riktigt irriterad.  Lär känna personen i fråga innan du uttrycker dina åsikter.
Jag umgås med allt skrot och korn man kan tänka sig, alla är vi unika. Det ska inte spela någon roll vad man bär för typ av "status". Även den hårdaste människa har en insida av bomull och ett hav av känslor.  Skärp er och ge mänskligheten en chans.