Jobb, jobb och åter jobb! Jag vet att man inte ska klaga, utan va glad över sitt JOBB. Men när det tar över ens liv och allt annat blir prio två är det inte roligt längre. Mitt hem ser ut som en svinstia, jag ser ut som ett vrak varje morgon klockan ringer, min krets av vänner ser jag knappt skymten av och jag är mestadels förbannad och trött. Är det verkligen så det ska va? Hur hinner alla andra med egentligen.

Men jag ser ljuset i det hela! Jag har nu bokat i en massa måste göras saker i två veckor framöver, varje lediga stund. Det ska bli allt från shopping, middag, 40års kalas, å självklart ska klackarna va i taket. Jag längtar verkligen. Inte till just festandet för det suger, men att kunna umgås med folk, sova ut och framför allt ha skoj.
Ja som ni märker finns inte mycket att tillägga, jag har ett dött liv just nu!