Min bästa vän, nomineringen är inte svår, Elin Utter. (F.d sambon)

Vi har inte känt varandra hela livet, träffades genom respektive pojkvän första gången. En sommarfest (rosenström) innan jag blev sjuk. Denna första gång berättade vi allt för varandra, mycket som kanske egentligen borde har kommit senare. Men det kändes bra att lätta sitt hjärta. Till råga på allt missa vi rosenström.
Sen gick det många månader innan vi pratade med varandra, men så hände det något och jag ringde henne. Jag visste att där kunde jag få stöd och råd.
Efter detta samtal har vi mer eller mindre suttit ihop. Sjuka grejer har vi gjort, och haft roligt framför allt. Vänskapen har vuxit med oss och alla tragedier, vi vet mycket om varandra och efter en fest alldeles för mycket. Ha ha! Jag vet att du läser och jag vet med stor säkerhet att du fattar vad jag menar.

Ett utav alla minnen vi delar är min super 360plattfallimarken på brädan vintern 2007. Vi skrattar än idag så håller på att pissa i brallan åt min stört dykning. Just då va det inte kul, mitt bröstben knäcktes, revbenen spräcktes, vänster arm tappade motoriken och jag kunde inte röra mig på veckor. Och det bästa av allt, Elin kunde knappt åka skidor, fan va vi hade roligt den dagen.
Sen har vi ju sommaren 2009, bättre än så lär det aldrig bli, inte en tråkig dag. Full rulle, och fulla som kastruller för ofta.
Men hur är Elin som person då?

En alldeles ypperlig sådan. Lite skvatt galen, omtänksam och en god lyssnare. Jag vet att hon ställer upp till 110% om det behövs. Det finns även ett jävla humör, det är ett fåtal som fått henne att tända. Men när det väl är gjort, finns ingen återvändo.
Det finns hur mycket som helst att skriva, men detta är det ni får nöja er med, annars skulle jag få sitta här resten av natten.  Tänker även klämma in vår låt som avslutning.