Har intagit min plats i soffan, och vill ni veta så är jag hemma igen. Hem ljuva hem, eller heter det hem spökiga hem. Alltså ni får tro att jag är pantad i huvudet det driter jag i, men det spökar här! Har ni aldrig upplevt något sådant kom hem till mig vettja.
Här knallar det och går fast man varken släppt in eller ut någon, vaknar av att det finns någon alldeles för nära in på mig, men när jag väl öpnnar ögonen finns ingen där. Läskigt!

Borde egentligen ha vant mig efter alla år i spökhuset, men nej är det nåt som skrämmer mig så är det sånt.