En längtan så stor..
Brinner i min själ..
Var finns du?

Sommar, ja det närmar sig med stormsteg! Ser fram emot att få gå barfota i det långa gräset, sola dagarna i ända, grilla och umgås med underbart folk och framförallt slippa alla kläder. Men än så länge får vi nöja oss med det dåliga rusket som finns utanför våra fönster och det får mig på dåligt humör. Jag ska inte lägga allt det onda på vädrets gudar, men då slipper jag att se hela sanningen. Det finns så mycket annat jag skulle vilja reda upp, krossa och skicka till helvetet, men orken finns inte längre. Jag har tappat det som en gång va min styrka, konsten att bita i från och inte låta folk äta upp mig utifrån och in. Men tugga på, styr, och se ner på mig bara, jag vet att jag är så mycket bättre än er! Jag står fortfarande på mina egna två ben med huvudet högt, för längre ner än så här får ni mig inte utan att slå ner mig i marken. Innan ni ens tänker tanken nästa gång, fråga er själv hur ni skulle ha gjort? Tycker du att DU själv förtjänar den skit du ger andra? Om inte lägg av och väx upp! Det är dags att gå vidare i livet, se medmänniskorna i ett annat perspektiv. Knarkare, alkis, hemlös, överklass, fattig, slor, casanova, spelar ingen roll. Ge alla en chans att visa att dom kan, lyssna inte på vad andra tycker och tänker, tillverka din egen uppfattning i ditt eget hjärnkontor.