Nu är jag helt återställd efter den händelserika gårdagen. Sov knappt något under natten till igår, och sen gick och va super nervös halva dagen sen då. Inte konstigt att jag somna runt tio. Va ute och red igår kväll, väldigt skönt och lungnande för kropp och själ, ända till vi höll på att krocka med älg. Idioten stod i hagen när vi kom tillbaka så det va bara att hoppa av för att kolla en annan väg i fall älgen skulle fastna i stängslet, men jag lovar er det djuret är en duktig hoppare, från stillstående hoppade han över hagen och sprang sedan iväg.
Usch jag är livrädd för älgar.

Jag skulle berätta varför jag gjort den tatuering jag gjort, men jag känner att det är ett oändligt kapitel att rabbla upp. Vet inte hur jag ska börja eller vad utav det jag kan berätta, för det finns så mycket som ingen ska veta. Eller jag kan börja med att berätta att min ungdom har absolut inte varit någon dans på rosor. Jag har fått gått igenom sånt som ni kanske aldrig får uppleva, och ärligt talat så önskar jag er inte så ont. För det har vart ett rent helvete! Jag kommer inte ur någon direkt fin familj, vill har aldrig levt något lyxliv med nya bilar, kläder osv osv. Ni förstår säkert. När jag blev så gammal att jag fick börja jobba så gjorde jag det, varje helg tillbringade jag uppe i Branäs och städade stugor. Fick ca 4000 i månaden ibland mer, och det va mycket pengar för mej. Av dessa pengar blev det kläder och massa annat.
Vi hoppar över detta kapitlet tror jag, och hoppar upp i lite högre ålder.
När jag va 16år och skulle börja gymnasiet flyttade jag hemifrån första gången, blev en liten trång etta. Men den passade mej utmärkt! Skolan och allt annat gick fint första året, men jag flyttade hem under julen. Blev så tråkigt att tillbringa dagarna själv, och jag saknade familjen. Sagt och gjort, bodde hemma ett tag och flyttade sen till ett annat ställe med mina två syrror.
Där tror jag allt började som fick mej att ända min livssyn. Jag blev sjuk i Gilbert syndrom, en gall och leversjukdom. Jag trodde ärligt talat jag skulle dö. Jag vägde 37kg när mamma körde mej till akuten den 1 januari 06, och läkarna sa att det inte fanns något fel, jag va bara uttorkad. Åkte hem och blev ännu sämre, fick åka tillbaka igen. Då hade jag hemskt dåliga lever värden, eller rättare sagt alla värden var dåliga. Dom trodde jag hade körtelfeber, och i tron på att det va så åkte vi hem. Åkte in och ut hela tide, började ta lever prover minst 1-2 gånger i veckan och blev absolut inte bättre. Efter ca ett år hade det inte skett någon större förändring så pappa beställde tid i Karlstad hos en läkare. Jag fick komma dit snarast, tog prover som vanligt och jag lovar er att vid den här tidpunkten önskade jag att jag vore död. Men så fick jag tillbaka min livslust, för han hittade felet! Dom gjorde ett gammaldags prov, plockade vita och rödablodkroppar på något konstigt vis och såg att jag hade fått gilbert. Det tackar jag verkligen för, idag mår jag bra och har gått upp ett x-antal kilo,men kommer alltid att få leva med det, kan va bra ena dagen och skitdålig nästa dag.

Där har ni iaf en del av det som hänt, resten är sånt som verkligen är privat. Men jag har fått kämpat en hel del och det är just det jag vill komma ihåg. Jag är en kämpe och just därför denna tatuering.
Nej jag tackar för mej i skrivande stund, jag ska gå ut och få frisk i näsan!

Tack Carolina för textmallen! Utan den hade inte allt vart lika bra som det är, jag är super nöjd!
Ha en trevlig dag!