I dag är dagen D. Alltså dagen för den fruktade sprutan. Skratta på bara, jag är livrädd för sprutor, men jag har vart och fått skiten nu. Så i morgon vaknar jag väl med tryne, knorr och klövar.
När jag va på väg in funderade jag faktiskt på att avbryta det hela, det var ju ändå frivilligt. Inte så farligt ont än, lite väl öm i armen kanske, men det känns som en kraftig träningsvärk.

Jag pratade med en person förut som betyder en massa för mej. Man blir så mycket klokare på något vis när man får prata med någon som kan förstå vad man menar, för endel utav er fattar inte alls. Jag är glad att jag har dej, hur skulle det annars ha sett ut idag när alla andra vände ryggen åt. Du är ett stort plus i mitt lliv på flera sätt.
Eller jag kanske ska säga att det är många som hjälpt mej igenom mycket på senare tid, men just DU har ändå vart den viktigaste delen.
Hur hanterar ni något jobbigt? Stänger ni in er, låter bli att prata om det, gråter, skriker, reser bort, ja det finns ju hur många olika sätt som helst att bearbeta det jobbiga. Man kanske t.o.m behöver läkarhjälp.
Jag pratar om det, tvingar mej själv att fundera och komma över, hittar en ny väg till ett bättre mål, ber om hjälp om jag inte klarar det själv, och framför allt ska man lita på sej själv och aldrig ge upp. Alla klarar allt med rätt hjälp så är det bara. Kom aldrig och säg att du inte kan förän du har försökt!

Kanske vore en bra ide att avbryta här, annars kommer detta bli ett milslångt inlägg. Har en såndär tråkig funderar dag, och som jag sagt förut hamnar tyvärr en del av det tråkiga här. Det får ni helt enkelt stå ut med. Tror det är dags för sängen, ny dag och nya möjligheter i morgon. Hoppas att er dag har vart bra, om inte annat hoppas ni får en trevlig natt.

Take Care!