Hemma igen

Äntligen! Har vart ute på långpromenad idag, skönt att rensa hjärnan med jämna mellanrum.  Spatserade runt i ett ganska bra tempo faktiskt, blev riktigt trött i benen. Lyckades med att få ett skavsår på foten som vanligt, kanske är dags för nya promenad pjux.  Blev väckt lite tidigre än klockan skulle ringa idag, en gubbe kom in och skulle fixa lite. Hann inte ens gå upp innan han var borta. Skulle tydligen lägga i en ny skiva under diskbänken.
Har funderat en hel del under en tid nu, och jag kan säga med nästan 100% säkerhet att jag vet vart och vad jag vill. Tror det kommer bli riktigt bra.  Jag känner att det inte finns något som kan hindra mej, jag mår bra och klarar av att ta en smäll till. Det finns en dikt som beskriver min resa under en tid i mitt liv väldigt bra.

Att vara stark är att se livet som det är.
Att acceptera dess kraft, att ta del av den.
Att falla till botten,slå sig hårt och komma
upp igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens
tro är som svagast!

Jag har lärt mig av mina misstag, blivit starkare som person genom åren. Förr var jag en blyg och tystlåten människa, nu tror jag på mig själv och om jag vet vad jag vill så försöker jag ta mig dit. Kan säga ifrån och gå min egen väg, för det ska inte va någon annan som styr mitt liv. Det är mitt och ingen annans helt enkelt! Och jag kan inte annat än säga att jag har det bra. En ganska bra uppväxt kommer man långt med, och den har absolut inte varit fläckfri. Den som känner mej innan och utan till vet vad jag och mina systrar vart med om. Det är ett under att vi har kommit igenom allt.
Nej jag sätter punkt här för idag, ska koka mej ont i magen soppa och lägga mej.

God natt min skatt..




Jag såg ett ljus i dina ögon, ett ljus som ännu lever kvar.
Jag minns så väl den första gången, min vän.
Vi möttes, det var sommar, och jag fann kärleken



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback