Natt, natt och åter natt
2009-06-09 Att ligga vaken på nätterna har blivit en vana igen. Tankar och funderingar som snurrar runt runt i huvudet. Jag är livrädd för att älska, livrädd för att bli sårad, låta människor komma mej in på livet och för att lita på folk.
I vanliga fall är jag den som är stark, bryr mej mer om andra än mej själv men jag kan inte täcka alla svek och tomhål med andras lycka längre. Det funkar inte, verkligheten har kommit ikapp.
Go natt! /Elin
Vi möts när jag är ledsen, du finns alltid där.
Du vet om min innersta längtan och alla sorger jag bär.
Men aldrig du skulle skvallra, inte säga ett knyst.
För du min älskade vän, är alltid tyst.
Du behöver inte täcka med andras lycka, alla vet att du har egen lycka du ska bara erkänna den för dig själv och det kommer du snart att göra. Sånt stort steg du har tagit har jag inte sett många göra!
Tack för pratstunden igår, den fick mej på andra tankar! :)