Hur ska man kunna förklara för andra hur man känner, när man inte ens kan sätta ord på det som gör så ont i själen? Kan någon förklara det för mig.

Egentligen är det nog mycket som gör ont just nu, påminnelser och gamla minnen återkommer med dubbel kraft. Ibland kunde jag önska att jag gjort någonting tidigare, för nu är det försent för att riva upp.

Men känslan att aldrig bli trodd är nog den som är värst, eller att allt jag älskar aldrig stannar kvar hos mig.

Tankarna går runt och man funderar på om det är jag som är en sån hemsk och svår människa. Har man genom gått traumatiska perioder så ransakar man sig själv något fruktansvärt. Letar fel och brister hos sig själv då man anser att det är det som är största felet.

Jag tror aldrig jag någonsin kan bli av med det jag går och bär på, och jag kommer aldrig kunna acceptera att det hände mig, för varför förtjänade jag det? Så ovetande men ärrad för livet är precis vad jag blev.

Att slitas med detta i perider gör mig snudd på galen, och nu i denna situation önskar jag för allt i världen att jag bara fått va normal, precis som alla andra. Det vore så mycket lättare!

 

Jag lever absolut inte i förnekelse, det funkar inte för mig och min själ. Jag försöker va ärlig mot mig själv och mitt inre om jag ska kunna leva med mig själv. Jag anser att alla förtjänar både kärlek och lycka trots sin bakgrund. Det ska inte få spela roll hur din uppväxt set ut, eller vad du gjort för misstag i ditt liv, ingen förtjänar ensamhet. Man lever som man lär, och misstag ska va till för att lära sig att stå på egna ben. Det finns ingen manual på livet, men många många gånger önskar jag att det bara va att slå upp sidan, fixa till och allt är lagat.

 

Ibland kan man tycka att livet lever sitt eget liv och ställer till med prövningar som kräver både tårar och sömnlösa nätter. Jag hoppas att livet lekt färdigt med mig och att jag själv ska kunna få va där uppe på toppen mer än ett par dagar för att sen falla ner. Jag begär inte mycket, bara lugn och ro, så att allt får läka eller iaf inte va ett öppet sår med salt i. Har egentligen ingen aning om vad jag vill ha sagt med allt detta, mer än att det är ett inre kaos som har skapats på mindre än en bråkdels sekund.

 

Detta är bloggens sista inlägg någonsin, jag har tröttnat och skulle jag någonsin få suget tillbaka så kommer jag skapa en ny. Det är dags för förändringar på alla håll och kanter. Men kan inte laga allt direkt men man kan börja någonstans, och jag börjar här. För det gör minst ont att inte skriva här mer. Men jag kommer faktiskt spara den för att senare kunna gå tillbaka för att se hur mycket jag längre jag kommer bland alla byggklossar och stenkastare.

 

Så förvänta er ingen mer uppdatering, tack för mig! Och ta hand om er, och era kära för man vet aldrig när det är försent!

 

 

 

 

 

Den kvävande känslan kommer snart att kväva mig på riktigt.

Illamåendet kommer krypande och jag får spykänslor av att tänka på det.

Jag önskar att jag vorde född i det motsatta könet, allt vore så mycket enklare.

 

Men bara du är nöjd, jag ska bita ihop i hoppet om att inte tappa fotfästet totalt.

Jag vet att det är nära, så jävla nära.. Hur kommer det se ut då?

 

2014 kapar mig vid fotknölarna rent ut sagt, kapar mina framtidsdrömmar trots att de står på trappan och knackar på. Är det verkligen såhär mitt liv alltid kommer att se ut? Att jag ALLTID ska behöva kämpa för mina egna rättigheter och drömmar.

Jag trodde faktiskt att jag kämpat mig igenom det värsta redan som barn och att allt skulle bli ljusare med tiden. Men jag tror det blir mörkare än jag kunnat föreställa mig.

Hoppas innerligt de högre makterna har något riktigt häftigt att komma med i slutändan, för att gott göra att det förjävliga som jag kämpat för i 26 jävla år!!

 

När ska det någonsin bli min tur?

 

 

 

I've been ignoring this big lump in my throat
I shouldn't be crying
Tears were for the weaker days, I'm stronger now
Or so I say, but something's missing

Whatever it is, it feels like it's laughing at me
Through the glass of a two-sided mirror
Whatever it is, it's just laughing at me
And I just wanna scream

   

 

 

Men det gnager snart sönder mig.

 

 

 

 

 

Uppgiven, besviken eller kalla det vad ni vill.

Jag har egna drömmar, ett eget liv och framför allt en egen vilja. Jag vet vad jag vill ha ut ur mitt liv och vad jag har för framtidsplaner. Är det för mycket begärt?

Har ingen som helst aning om hur jag ska kunna formulera mig för att det på bästa sätt ska gå in i era skallar.

Att sköta sitt egna har väl aldrig varit någon överaskning för min del.

Många har nog helt enkelt svårt att klippa navelsträngen och se ljust på det hela. Istället håller man fast i det mörka och tråkiga som man egentligen hatar. Jag fattar inte!

BAAAAAAAAAAH!

Skulle kunna skriva ett långt och hatiskt inlägg om hur mycket jag stör mig och hatar hela situationen som snurrar runt mig!

 

 

 

 

 

I bland eller ganska ofta får jag en mystisk känsla i kroppen. Oftast när det är som jobbigast att tacka verkligheten och allt vad den har att erbjuda.

Det bubblar av ilska under skinnet, samtidigt som jag inte kan få ut ett ljud. Egentligen skulle jag bara vilja skrika dig rakt i ansiktet, förklara hur mycket jag avskyr ditt sätt att agera.

Din syn på folk runt om dig får mig att vilja spy, att man kan få tycka så illa om annat liv. Har du någonsin funderat på hur folk ser på dig?

 

Du är absolut inget att se upp till, jag vill aldrig bli som dig!

 

 

 

Onsdagkväll.. Mario ligger som en boll på mina fötter. Mycket medveten om att jag ska jobba i morgon tänker jag. Och det gillar han inte, men jag måste säga att det är skönt. Hur det än är så betyder mario allt, men timmarna som jag kommer undan är underbara. Man samlar ny kraft, vilket jag inte hinner så ofta. För jag vill samtidigt inte att han ska va själv om det inte behövs.

 

Dags att fixa sig för natten och inta ryggläge. En massa bra skit på tvn idag!

 

 

Tomt, tomt och åter tomt...

 

 

 

Jag vill och kan va så mycket mer än vad jag är, och det hatar jag mig själv för. Det är fel person som får ut för hur jag uppför mig, och då hatar jag mig själv åter igen.

Men jag vet vad jag behöver, och det är dig. Mycket av dig som jag förälskade mig i och inte det som är nu, för det är nåt som inte är som det ska och jag kan inte på laga allt på egen hand.

Du är allt jag någonsin kommer att kämpa för, du är min och det dyrbaraste jag har. Utan dig hade jag nog gått vilse. Det hoppas jag att du förstår hur svår och jobbig jag än kan va!

 

Jag älskar dig!

 

 

En jävla dålig dag!

Huvudvärken gnager sakta men säkert sönder min skalle, maten har uteblivit och halsen känns inte alls okej idag. Valpen ligger och sover för att hålla lådan inatt tänker ja, men jag sover som en stock i vilket fall ändå.

Måste faktiskt säga att han är super duktig, sover ca 10-12/h natt utan att vilja gå ut eller göra nåt inne. Min prins!

 

 

 

 

 

Idag har vi varit på valpkurs igen, duktig den lilla krabaten har varit. Fick frispel och tyckte att det va skitkul att få springa lös och ännu roligare när jag inte fick tag på honom :)

Åkte sen raka vägen till granngården för att köpa en ny bur att ha i bilen, den andra vill han absolut inte gå in i, endast tugga på och jag vill inte tvinga på honom nåt han inte vill. Det ska va kul att sitta i bur och åka bil enligt mitt tycke.

Märker redan nu att den nya är mycket mycket bättre, han sitter t.o.m i den.

 

Annars händer inte mycket, jobbar och sover, leker och belönar osv. Lägger mycket tid på valpen för att få en så bra hund som möjligt. MEN till helgen ska jag ta en paus, bokade hotell och biobiljetter till mig och Tony. Kan va skönt att få lite egentid när allt annat tar så mycket. Så mario ska va hos "moster".

Därför längtar jag nu lite extra efter denna helg, och mys utan att lillen ska sitta mellan trä och barken :D

 

Precis som rubriken säger så har vi idag startat på valpkurs. Skit roligt om man får uttrycka sig så. Väldigt intressant att se hur man själv kan påverka hundens fokus med en liten godisbit eller leksak.

Trots att lillprinsen är lite rädd av sig så kunde han koppla bort allt runt om för att fokusera på mig och godiset jag hade i fickan. Riktigt nöjd med dagen och det ska tränas tränas och tränas.

I övrigt har jag inte gjort så mycket mer idag, sovit middag i ca 3 timmar för sömnen fattas verkligen.

Och den är väl inte bättre idag med tanke på att äckeltandläkaren väntar 10.50 i morgon.