Ännu en nattvaka..
2009-01-22 Orkar fortfarande inte sova på nätterna, har inte kunnat det sen långt innan jul. Men som sagt jag skyller på alla fester som gjort att jag bytt dygns vanan :) eller så är det kanske så att verkligheten har kommit ikapp mej & att jag har insett att det finns så många tankar kring sjukdomen,livet, flytten, jobbet och familjen, kommer den att brista gå i spillror, vem finns då där? vem kan jag prata med?
Du som fanns där förut existerar inte i mina ögon längre, du förstår ändå inget längre, så förändrad och elak.
Det har hänt så mycket den senaste tiden, både bra och mindre bra. Men det bättre överväger det sämre tror ja eller? nja jag vet inte.
Inget är som det borde, inget kommer någonsin mer att bli som förut, men spelar det någon roll? nej just nu känns de bara som om jag fått semester från mitt liv, alla tankar och ångesten. Hoppas du en dag kommer på varför jag förtjänade allt det här, det va du som gjorde mig till den jag är, och jag hoppas innerligt att det inte va jag som gjorde dej till den du är idag.
Jag tar dagen som den kommer och är lika lycklig varje dag jag vaknar och orkar kliva ur sängen...Men jag känner inget längre, hat,kärlek,sorg,smärta? nej verkligen inget, jag är tom helt totalt tom, det är precis som om det vore stenåldern och allt gick i svartvitt
Men för varje dag finns ett litet hopp, allt kommer att ordna sej rent automatiskt, det håller på att luckras upp, jag har öppnat ögonen, stängt av hjärnan för att se verkligheten..
// Ejlert
Du som fanns där förut existerar inte i mina ögon längre, du förstår ändå inget längre, så förändrad och elak.
Det har hänt så mycket den senaste tiden, både bra och mindre bra. Men det bättre överväger det sämre tror ja eller? nja jag vet inte.
Inget är som det borde, inget kommer någonsin mer att bli som förut, men spelar det någon roll? nej just nu känns de bara som om jag fått semester från mitt liv, alla tankar och ångesten. Hoppas du en dag kommer på varför jag förtjänade allt det här, det va du som gjorde mig till den jag är, och jag hoppas innerligt att det inte va jag som gjorde dej till den du är idag.
Jag tar dagen som den kommer och är lika lycklig varje dag jag vaknar och orkar kliva ur sängen...Men jag känner inget längre, hat,kärlek,sorg,smärta? nej verkligen inget, jag är tom helt totalt tom, det är precis som om det vore stenåldern och allt gick i svartvitt
Men för varje dag finns ett litet hopp, allt kommer att ordna sej rent automatiskt, det håller på att luckras upp, jag har öppnat ögonen, stängt av hjärnan för att se verkligheten..
// Ejlert
Trackback